Om någon timme börjar äventyret. Vi har som plan att vara hemma i Stockholm 7 augusti. Vi får se hur det blir med uppdateringar här, men jag lovar att jag skriver någon rad så fort jag får chansen. Hej då så länge!

Jag borde vara glad att jag snart får vara ledig några dagar, men just nu känner jag tvärtom. Mamma ringde med en väldigt sorglig nyhet som gör att jag helst av allt skulle vilja vara på Åland just nu.

Dethär gjorde mig nog lite osäker. Nu är det bara att försöka tänka positivt.

Det packas och planeras. Imorgon den här tiden är vi påväg till tåget. Jobbigt att läsa om de två finländarna som omkommit på Kebnekajse. Jag börjar nästan tvivla på om jag vågar mig upp dit.

Jag har städat moderummet, skrivit en liten modeplanering, bokat modell till en plåtning jag har först om två veckor och skrivit klart en text. Jag är trött och mör och tänker på min semester som börjar om en dag. Ibland ångrar jag mig att jag sade ja till äventyret i fjällen. Det känns som om en strand, havet och böcker skulle ha varit alldeles lagom. Vad gör man inte för kärleken. Får väl vara glad att Matte är den som tar initiativ till våra gemensamma resor.

Man kan ofta se luftballonger som flyger över Lidingö. Jag tror faktiskt att jag skulle våga åka en sån.

Här på Lidingö förbereds det för vandring. Vi var till Willys idag och köpte ris, pasta i olika varianter, soppor, nötter, bär och proteinbars. Måltiderna kommer inte att innehålla hela kostcirkeln, vi hoppas på energi. Kommer väl att avsky pasta efter den här resan. Packningen är så gott som klar, nu funderar jag bara om iPhonen får följa med eller inte.

Här är en liten bildserie från mina första semesterdagar.

I Mariehamn finns Lilla Holmen där påfåglar går fritt. Här var det någon som var ganska sugen på en partner.

Roligt nog hängde jag bland annat med min lillebror. Matte blev lycklig när vi hittade ett ställe som hyr ut kajaker. En vacker dag har vi en egen.

En bild i taskig kvalitet. Vi promenerade hem i den mörka sommarnatten. Alltid lika idylliskt i Mariehamn.

På landet blåste det en aning. Ingen fisk med andra ord.

Jag (som ser ut som en häst) och min gudson Hugo trivdes på bryggan. Till slut ville han leka i vattnet.

Jag spanade efter örnar och efter ett tag kom den så nära att man till och med såg hur stor den verkligen är.

Fint och så.

Samma känsla varje gång, alltid trevligt att komma hem. Har packat upp väskan som ska packas på nytt om två dagar. Det är faktiskt ganska spännande.
Nu blir det sängen för imorgon är det jobb och om jag ska vara ärlig längtar jag. Det tack vare de fina orden jag fick höra i onsdags.

Jag känner mig sunkig efter ett dygn på landet där det varken finns rinnande vatten eller elektricitet. Man undrar hur jag kommer att känna mig efter tio dagar i svenska fjällen.