Nu sitter jag hemma hos mamma. Har haft en skön dag. Träffat väninnor och ikväll blir det hoppeligen mer väninnor.
Jag fick äntligen träffa min M igår. Han var söt. Han tyckte det samma om mig.

Jag njuter att vara ledig. Alla skolsaker är inlämnade och jag känner att jag har sommarlov. I alla fall nio dagar till (som min pappa ringde och berättade). Jag tycker det är löjligt skönt med sommarlov.

Nu skall jag gå och gräva i kylen efter någon sorts middag. Gissar att det typ blir gröt. Igen. Suck.

Dagen började med möte o skolan. Jag och en klasskompis har suttit och planerat vår, klassens, nya hemsida med webbansvarige L. Resultatet blev jättebra och jag tror det kommer att ske inom snar framtid, att vår hemsida uppdateras menar jag.
Efter mötet lämnade jag in min sista skolarbete. Det känns skönt att äntligen ha sommarlov. Jag är ganska nöjd med resultatet. Huvudsaken är att det är inlämnat och klart.

Jag fick vara barnvakt idag. Till världens sötast pojke. Gullungen! 4 år och man kan redan hålla en klar och smart disukssion med honom. En härlig liten kille.
Vi gick sedan till Amarillo för att äta en bit mat med hans mamma och några andra vänner. Jag blev mätt. Som. En. Plätt. Dessutom hann jag även köpa den nya bikinin. Helt okej färg, men ändå inte riktig "WOOW", om man säger så.

Nu har jag allting packat. Åker imorgon ner till södra F för att äntligen få njuta av mitt sommarlov. Skal vakta en hund, träffa familj och min M. Vänner också. På lördagen blir det väl utgång.

Det är väldigt hemtrevligt att höra när det regnar på plåttak. Då vet man att man har det bra!

Jag och min sambo åkte förra sommren och tågluffa. Vi flög den 13 augusti till Barcelona och åkte därifrån tre dagar senare mot vårt stora äventyr.
Det här var min bästa sommar någonsin. Vi hade det så kul tillsammans och fick uppleva saker man annors inte får göra. Tänk er, Paris, Rom, Venedig, Milano, Berlin, Wien, Cannes. Detta är endast några ställen vi besökte
Jag vill så gärna göra om dendär resan. Underbart och ljuvligt att resa med honom.

Idag hände det. Den 13 augusti lyfter planet igen. Denna gång mot IRLAND och Dublin. Denna gång utan mig. Det är endast han som åker. Helt ensam. Han stannar 16 dagar. 16 DAGAR! Helt själv.
Men jag är otroligt stolt och glad för att han vill åka ensam. Och att han vågar. Jag är jättestolt.
Han kommer att få uppleva saker som inte jag får göra. Det tar ont. Han kommer att ha en erfarenhet mer. En till historia att berätta. Min älskling.

Visst, jag gråter inombords. Jag tycker att det är så sorgligt att han åker ensam. Tänk om något händer. Vi kommer inte att träffas så mycket. Det skär som en kniv i mig.

Hata är ett starkt ord har alltid min morfar kommenterat när jag använt det.
Efter ett samtal kom jag på vad jag verkligen hatar! Jag hatar när människor endast tänker på sig själva och vad som är bäst för dem!
Vi lever verkligen i ett JAG-samhället, vilket jag avskyr. Vill inte!

Fundera lite före du säger något som kan såra. Det kan löna sig.

Efter att ha surfat runt på olika söter kan jag bara konstatera att bejbisar är väldigt söta. Det finns dom som är mindre söta och dom som man bara vill ta hem.
Jag själv var tunnhårig som bejbis. Var skallig tills jag var 6 år gammal. Hoppas mina barn får mera hår än jag någonsin haft.

Söndag som denna har jag redan gjort massor. Har städat lägenheten, så nu är det bara för den inneboende att flytta in. Dammtorkat varenda hörn och dessutom har jag bytt lakan. Sådant är härligt.
Om en halvtimme skall jag fixa till en tjejs frisyr och på kvällen färga en kvinna. Hoppas även på att få mitt eget lite tonat (i en mer askigare nyans). Avskyr när håret känns ofärgat.

Denna lördag ser ut som den förra. Jag har ganska tråkigt. Sitter och skriver de sista skolgrejerna och nu märks det att jag börjar vara på slutrakan. Sommarlovet närmar sig. På måndag tänker jag lämna in dem.

Idag har jag jobbat. Steg upp vid åtta för att kunna gå i tid och öpnna salongen. Började med ögonbrynsplock, tätt efter hade jag snabbmanikyrer och håruppsättningar. Efter det fick jag slinga lite rötter.
Jag slutade vid tre och märkte halvfyra att jag glömt mina hemnycklar i salongen. Har ju ingen lust att betala 20 euro till låssmeden, så sprang till jobbet och såg till min glädje att ännu en tjej var där. Tack gode gud! Har verkligen inte råd att betala någon låssmed.

Har ätit råggröt till middag idag. Det börjar kännas (och smakas) att jag behöver min lön. Lön lön lön! Snart kommer den. Väntar dessutom på mitt stipendie jag snart borde få.

Nåja, back to work.

här sitter jag nu. Efter ett fint telefonsamtal.
Ibland när vi ringer kan vi låta trötta, irriterade, ointresserade, sura, otrevliga etc. Men ikväll var det så mycket värme och kärlek i hans röst. Det lät som om han på något var "stolt" över mig och gärna skröt inför sin familj -om mig. Det kan jag ju inte förstå.
Själv log jag som om jag hade vunnit en stor summa pengar. Jag bara älskar hans röst. Speciellt när han säger så fina saker. Saker som man bara hoppas och drömmer om att han ska säga. Jag är varm. I mig. Tack vare honom.

Idag hade jag en lugn dag på jobbet. Vi håller på att renovera på övre våningen. Tre nya kundplatser + två nya tvättstel. Jag fick torka damm, plocka upp alla de nya, ljuvliga TIGIprodukterna (aah, jag bara älskar dem!). Det finns så mycket jag vill köpa före jag slutar på måndag. Suck. Tänk att jag måst sluta jobba på en arbetsplats där jag verkligen trivs. Men visst, jag kommer att trivas på mitt nya jobb också. Det vet jag.
Jag fick sluta en timme tidigare. Kändes skönt att ha en lugn fredag för en gångs skull. Som oftast brukar de vara stressiga och nästan hemska. Inte idag. Skönt.
Jag gick förbi Indiska, min favvobutik. Köpte en gåva till min chef ( som en "hejdå-present"). Hem för att lägga lite bättre kläder på. Det blev leggings, oversizat linne, silver stjärnhalsband och silver skor.
Gick till kompisar som flyttar till södra F imorgon. Vi njöt på balkongen med cider och sol. Efter ungefär en timme promenerade vi till resturangen där vi bokat bord. Jag åt en god kycklingrätt, dock INTE med bacon.
Efter en himla massa trassel med servitören slapp vi äntligen ut. Jag var nöjd, vissa var mindre nöjda.

Nu sitter jag här. Skall just lägga mig under täcket och fortsätta med min Denise-bok. Sedan är det godnatt och jobb imorgon. Skall bli kul det också.

Nuförtiden blir det alltmer vanligt att bli sambo i tidig ålder.
Jag kommer ihåg när jag var 16 och träffade min nuvarande sambo. Jag bara väntade till min 18årsdag så att vi fick flytta ihop. Vi väntade tills jag var inne på mitt nittonde år.
Nu har vi bott tillsammans i snart två år och det är jättehärligt att ha sitt eget hem tillsammans. Inga syskon eller föräldrar som stör och man har sina egna "regler" och skaffar sina egna traditioner. Som vi, brukar alltid äta tortillas varje fredag.
Jag kan ärligt säga att det känns bra att bo tillsammans med M. Vårt liv är nästan för bra just nu. Varje gång när jag ser att det står Våra namn på ytterdörren ler jag.

Nuförtiden blir det allmer vanligt att man förlovar sig i tidig ålder.
När jag tänker på förlovning är det egentligen inte så stor grej för mig. Visst skulle det vara kul att ha en vacker ring på fingret, men varför känns det inte så speciellt. Just nu känner jag ingenting för det.
Jag tycker såklart att det är otroligt fint när människor bestämmer sig för förlovning, för jag tror ändå att dom vet att deras gemensamma liv aldrig kommer att ta slut.
Jag är inte rädd för förlovning och allt vad det innebär, men jag har aldrig sett mig själv stå vid altaret. Är det onormalt? Drömmer alla flickor om det perfekta prinsessbröllopet?

För mig är kärlek så mycket mer än ringar. Jag kan visa min M kärlek på ett helt annat sätt och han gör det samma mot mig!

Det är väl kärlek.

Jepp. Det gjorde jag.
Gick i god tid (tyckte jag) ut till hållplatsen. När jag gick över vägen susade bussen förbi. Fan!
Jag började promenera hemåt istället. 7km promenad "bara sådär". Känns i benen, men är skönt nu efteråt.

Nu måste jag öva min sångläxa. Det är sista lektionen idag och jag känner mig lite oförberedd, vilket är genant. På måndag är det slutkonsert och jag hoppas ivrigt på stipendium.

Jag har just snackat i över en halvtimme med min nya chef, P. Oj, vad det verkar trevligt. Han är så mänsklig. Jag väntar tills jag får börja sommarjobba. Trevlig är han.

Istället för gymmet blev det en powerwalk runt viken här brevid. Mysigt och svettigt. Tog ungefär 50minuter, vilket nu känns i bena. Skall lägga mig under täcket.