Nu har jag en skön känsla i mig. Jag lämnade just den sista plastfickan med det sista jobbet. Noll stress kvar. Texten är till redigering och bilderna till layout. Resultatet får ni se först nästa år, närmare bestämt i VeckoRevyn nummer två. Det är ju kul att jag finns med ett tag.
Alla jobb jag gjort känns väldigt välgjorda och varierande. Visst finns det väl grejer man skulle kunna ändra på och saker man skulle ha kunnat göra annorlunda. Men innerst inne är jag väldigt stolt. Dels för att jag känner mig som en uppskattad medarebetare och dels för att jag hela tiden fått utökat ansvar som lett till nya jobb.