Om ungefär två timmar skall jag promenera till barndomsbästisen. Hennes lillasyster blir student och jag har lovat att hjälpa till i köket. Det har jag aldrig gjort förut och kan tyvärr inte se mig själv stå i mina nya platåskor, med en bricka i handen. Jag tar med mig ombytesskor.
Efter själva kalaset är det dags för fest och besök av den enda krogen i stan. Jag har inga förväntningar. Det är väl bäst så.

Jag är hemma hos mamma nu och jag njuter. Full sol och stekhett. Hade nästan glömt hur den här staden ser ut på sommaren.
Tågresan hit var ju en resa för sig. Trodde jag steg upp i god tid när klockan ringde två timmar innan tåget skulle gå. När det var tio minuter kvar stod jag fortfarande hemma och fixade. Det resulterade i att jag sprang som en galning till tågstationen och bad till Gud att jag skulle hinna. Konduktören var snäll när han väntade trots att klockan var någon minut över. Måste lämna några soppåsar i hallen som skämmigt nog min hyresgäst fick ta hand om.
Jag hann med tåget och såg två filmer, "Livet är en schlager" och "Step up".

I dag har jag fått träffa min treåriga guddotter och hennes lillebror. I morgon är det studentfest och jag skall få gå omkring i mina nya platåskor. Vilken lycka.

Den sista skoluppgiften är nu klar och jag sände den just till läraren. Underbart skönt. Jag hade som mål att göra allting klart innan jag åker härifrån och så blev det.

I kväll var det klassmiddag för sista gången. De flesta var där och vi hade trevligt. Jag åt en räksallad som smakade okej. Hade ju förväntat mig en massa eftersom restaurangen har ett rykte som aldrig vill försvinna. Sallad är ju alltid sallad, men ändå. En varm batongbit skulle har varit bra.
Klockan 09.22 imorgon sitter jag på tåget. Skall stanna hos mamma några dagar innan jag beger mig vidare. Har inte bestämt något exakt datum ännu, men min Matte verkar vilja ha mig till ön redan på tisdag. Jag hade planerat torsdag (där fick du svar på frågan, syster). Kanske jag överraskar honom med att komma någon dag tidigare.
Nu säger jag hejdå till Vasa för att få fira sommaren i paradiset på jorden. Det kunde inte komma passligare.

I morgon är det dagen då jag får ta tåget hem till hemstaden. Mamma väntar ivrigt. Jag skall tillbringa en vecka i södra Finland för att sedan åka till Åland och fira sommar med min Matte. Han väntar också.
Sommaren kommer att bli perfekt.

Jag har alltid haft en dröm om ett långt och tjockt hår. Drömmen börjad när jag var fyrafem år gammal. Då kom jag på den smarta idén att man kunde lägga en tygblöja (ni vet en vit, tunn sak) över huvudet. Långhåret kallade jag det. Snyggt var det om man lade den spänt runt öronen så att den skulle hållas på plats. Jag minns en sak som jag gillade och det var när jag fick gunga och "håret" fick åka med vinden. Det kändes så långt. Det var här som min morfar frågade mamma om jag behövde gå till psykolog. Det var väl inte konstigt att jag i ett senare skede valde att bli frisör. Alla visste nog det.

I går klippte jag mitt hår kort. Ja, riktigt kort känns det som. Det tar ett tag att vänja sig, men tror det blir bra.
Jag måste väl bara förstå att långt hår är inget för mig och mitt tunna hår. Så är det.

Blev skitskraj när jag hade fått ett mail från chefredaktören på VeckoRevyn och det stod "Nu får det vara nog" i ämnesraden.
Det visade sig att dom håller på med en kampanj mot våldtäkt. Man får vara med och skriva på. Gör det!

Det här kommer ju att bli så kul. Chic.

Jag avslutade den här måndagen med en promenad i solen tillsammans med en klasskompis. Promenerade på ställen jag inte varit innan. Vackert med vattnet och solen.
Besökte även biblioteket för att lämna in den sista boken jag använt för examensarbetet. Skönt att äntligen äntligen får det gjort.

Är trött i kroppen så nu blir det god natt.

Jag trodde verkligen på allvar att det var ett skämt när min goda väninna berättade detta i lördags. Att Carina Berg rakat håret. Det stämmer och jag förstår bara inte. Hon som hade så fint hår.

Carina Berg i sin nya frisyr.

Steg upp redan klockan kvart över sju i dag trots att jag skall vara i skolan elva. Jag skall nämligen skriva sista tenten någonsin och jag är inte förberedd kan jag säga. När jag var i låg- och högstadieåldern sportade jag med att be till Gud att han skulle göra så att jag klarade proven. Jag ber i dag också, för det känns inte bra alls. Oftast brukar jag tänka "jag tar det på känsla" och det var ju så jag klarade högstadiet med bra medeltal.
Vi får hoppas att Gud hör min bön.

Dagens höjdpunkt är att jag skall få mitt hår klippt. Det var ett tag sen det hände så jag har stora förväntningar. Lite beslutsångest vilken frisyr det skall bli.