En konstig känsla jag har just nu. Att jag liksom bor i Stockholm. Om en stund skall jag åka till stan och göra diverse ärenden. På eftermiddagen åker jag till lägenheten. Jag är spänd. Hoppas den ser ut så som jag har tänkt mig.

Konstig känsla det här att lämna en lägenhet man bott i hela sin studietid. Nästan fyra år. Här är minnesbilder från 2006.

Hallen.

Kök.

Den röda soffan som snart blir vit.

Sängen.

Loftet.

Jag kan konstatera att jag har fått bo väldigt fint under mina studieår.

När jag märker hur himla mycket kläder och grejer jag bör få med mig blir jag lite nervös. Min packning är inte lätt och jag vet att jag redan nu har övervikt. Tjugo kilo bagage räcker inte när man flyttar. Undrar har noggranna de är här på Vasa flygfält.

I dag, mina vänner. Om exakt tolv timmar lämnar jag denna stad för att börja ett nytt liv i Stockholm. Hur fantastiskt som helst.

Nu har min magsjuka gått över, men just nu känns det som om jag har en kniv i huvudet. Migrän är ett faktum. Jag som borde packa, besöka banken, besöka Trendy för sista gången, träffa väninnor och en massa annat. Satan.

Jag har så ont i kroppen efter nästan ett helt dygn i sängen. Det var den här dagen jag borde ha gjort en massa eftersom jag äntligen, äntligen får flytta imorgon. Tyvärr har jag bara haft kraft till att glo på TV, dricka blåbärssoppa och sova.

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Istället för kvalitetstid med vänner har jag legat i sängen och mått illa. Magsjuka. Fördelen med detta är väl att jag har sparat pengar.

Jag tror jag slutar min fredag här. Lika bra att gå till sängs innan jag märker att jag börjar bli hungrig. Kylskåpet är tomt och jag är så innerligt glad att vi i dagens post fick en kupong värd fem euro. Det betyder att vi kan köpa ost och knäckebröd. Kanske till och med avokado.

Det känns som om hela stan festar till det i dag. Pampas Nationaldag är det och jag valde att avstå från festligheter så som kvällsfest och frukost. Istället har jag hängt med mina festglada väninnor hela dagen och nu när de gick vidare till baren fortsatte jag hemåt. Jag ljuger om jag skulle säga att jag inte känner någon ånger över mitt beslut. Det sorgligaste är väl att jag helt enkelt inte har råd. Min sista helg i Vasa och jag har inte råd med någonting. Jag måste prioritera annat nu, för april kommer att bli en fattig månad. Trots att jag då börjar ett heltidsjobb.

Det blir väldigt lite bilder i denna blogg just nu. Nästa vecka börjar mitt nya liv. Jag får vara med om mycket trevligare saker än det jag gjort nu -packat mitt nuvarande hem i lådor. Då mina vänner, har jag garanterat något att visa.