Jag borde vara glad att jag snart får vara ledig några dagar, men just nu känner jag tvärtom. Mamma ringde med en väldigt sorglig nyhet som gör att jag helst av allt skulle vilja vara på Åland just nu.

Här på Lidingö förbereds det för vandring. Vi var till Willys idag och köpte ris, pasta i olika varianter, soppor, nötter, bär och proteinbars. Måltiderna kommer inte att innehålla hela kostcirkeln, vi hoppas på energi. Kommer väl att avsky pasta efter den här resan. Packningen är så gott som klar, nu funderar jag bara om iPhonen får följa med eller inte.

Efter två hela dagar i hjärtat av Åland ska vi nu packa bilen och åka vidare mot landet. Där finns en liten del av tjocka släkten och jag ser fram emot att sitta i en båt och fiska strömming.

Som sagt, Matte kom hit igår och på kvällskvisten gick vi till området där RockOff-festivalen är. Vi hörde på Salem Al Fakir och sedan gick vi vidare till Indigo där det fanns en massa trevliga människor. Jag blev smickrad när jag fick höra att det finns folk som läser min blogg. Kul. Man bli ganska glad när människor vågar komma fram och  som är så snälla. När klockan hade passerat midnatt åkte vi hem. En lyckad och lagom lång kväll. När det är sommar är det nog på Åland man ska vara.

Det känns extra skönt med ledig dag eftersom jag lämnade redaktionen igår efter att jag fått världens finaste feedback. Det är så trevligt att vara uppskattad och få beröm för det man gör. Det sägs att man lär sig av negativ kritik, men jag vill påstå att man nästan lär sig mer när man får höra snälla ord. Det borde sägas oftare.

Som jag anade gick resan till Åland bra. Ingen krock med den blåa bilen och inte gjorde jag bort mig heller. Efter en seg dag i soffläge och en kort promenad ska jag duscha, klä på mig en fin byxdress och gå till min syster. Hon och ett gäng ska besöka det bästa stället i stan, Indigo, och jag tänkte faktiskt sluta vara kärring och gå med. Har tackat nej alldeles för ofta.

Jag kan inte riktigt förstå att jag om en vecka ska sätta mig på ett tåg som tar mig till Abisko. I en vecka ska jag vandra. Jag har köpt en ny rygga (som man säger här i Sverige) och börjat fundera på min packning. Jag har vant mig vid tanken och faktiskt börjat gilla idén (trots att oron om ryggproblem och skavsår finns i bakhuvudet). Det är jag, Matte, naturen och ett tält.

Nu har det kommit upp på webben. Läs om du vill veta vad familjen Montazami gjorde här.

Tidigt i morse tog jag min röda Jopo och cyklade i snabbt tempo till Kungsgatan. Packade sju väskor med skor och kläder. Efter ett möte åkte jag till studion där vi tog några plockbilder. Efter lunch åkte vi till Lasse i Parken och åt en såsig sallad. Där plåtade vi fyra fina bilder.

Här hemma har jag inte gjort så mycket. Har sysselsatt mig med diverse uppgifter så som att sortera kvitton. Suck.

Tidigt i morse körde jag Matte till Stadsgården. Han har det som alla pratar om, nämligen semester och valde att lämna Lidingö för några dagar. Vi möts åter på fredag, men då i Mariehamn.
Det har lovats regn och dåligt väder i dag (förutom promenad hade jag tänkt se film och läsa tidningar). Vi får väl se.

Förutom att det varit en äckligt stressande och svettig dag (klädde mig för regnet som tydligen inte behagade att dyka upp), har det också hänt något deppigt. Vår fina vita Macbook kan inte starta. Skärmen är grå och badbollen snurrar. Och jag som inte riktigt har tid och råd med detta.

Det smartaste jag gjort idag var att ta ett kvällsdopp vid klipporna i Sticklinge. Tjugo grader varmt och sol. Det är nog fint med varma sommarkvällar.